Trrrööööttttt!

Trött - så kan en veckas teaterbiennal sammanfattas. Jag har delat ut massor av visitkort. Sett fantastisk teater och sovit alldeles för lite. Jag har sett föreställningar som varit tänkvärda, spännande, gripande, annorlunda, långa, splittrade och vackra. För att nämna något så kan jag rekommendera "Petra von Kants Bittra tårar" som spelar sin sista föreställning på Stadsteatern i Stockholm i morgon och "Räddad" av Elfhild Agrell en bortglömnd svensk, kvinnlig författtare som verkade i slutet av 1800-talet... vilken text!!!

Nu är jag arbetslös - det känns lite konstigt att tiden på FolkTeatern är slut men samtidigt har jag ju hela tiden vetat att det är ett vikariat. I ett samtal med en vän häromdagen kom vi fram till att det konstigaste inte är att sluta på ett jobb, utan att man först tillhör en grupp, en flock - där man har en samhörighet och från ena dagen till den andra hör man plötsligt inte hemma där - är man utanför sammanhanget, hör inte hemma där. Även om det inte är en utfrysning så känns det lite konstigt varje gång det händer. Men det som känns tristast denna gång är att jag inte vet vart jag skall ta vägen istället... har en del intressanta ansökningar ute - så vi får se vad som händer.

I morgon åker jag till Paris ett par dagar, där skall jag äta Bagette och tänka över mitt liv och min framtid - men framförallt fira min underbara Mammas födelsedag!