Just det, glömde berätta att jag var på Göteborgs Stadsteater i går - det blev Jane Austens "Förnuft och känsla". Den var bra men det var en del teatertekniska saker som jag satt och funderade på. Kanske har det blivit en yrkesskada, att inte kunna se en teaterföreställning utan att sitta och reflektera och analysera, varför har de valt att ha scenarbetarna med på scenen i meta spel?! Dom är där interagerar med skådespelarna men är ändå inte där. Varför har halva ensemblen fars-sminkning och agerar som om de spelar i en fars medans den andra halvan idkar "seröst" spel? Vad är syftet med det, vad vill regissören säga?! Karin som var med är teatervetare och recensent så det blev en del analys över kvälls teet.
Själv hade jag tilexempel en teori, om det propert uppradade stolarna i bakgrunden, vilka inbland besattes av skådespelare som ej var spel, stolar om i slutet låg huller om buller, att de skulle föreställa rollernas inre tankar, inre liv som ej kom i utryck i ord och handling på den främre scenen. Låter väl djupt....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar